Tandvärken avgjorde yrkesvalet
Hade det inte varit för tandvärken som fick Karin Björck att stanna hemma en eftermiddag för drygt tio år sedan hade hon nog aldrig blivit statistiker. På teve såg hon en BBC-serie om naturvetenskap och om vad matematik egentligen kan användas till, och i vilka naturliga fenomen den spelar en avgörande roll.
– Jag bodde då i London där jag pluggade filmvetenskap, arkitektur och konstvetenskap, och utan tandvärk hade jag nog blivit expert på moderna antikviteter istället.
Efter tre år i London bröt hon upp, fick med sig sin engelske sambo och började läsa matematik vid Göteborgs universitet.
– BBC-programmet var otroligt fascinerande och matematiken verkade så kreativ. Det gjorde att jag fick upp ögonen för naturvetenskap och matematik och jag bestämde mig för att åka tillbaka till Sverige och börja plugga.
Men efter ett tag tröttnade hon på all bevisföring och började sakna de praktiska tillämpningarna.
– Jag hade också börjat fundera på vilka jobbmöjligheter som fanns och då kändes statistiken som ett alternativ. Jag byggde på med en masterexamen i bioinformatik. Det var ytterligare ett steg mot en tillämpning och ett sätt att nischa mig. Dessutom gillar jag den medicinska och biologiska kopplingen.
När hon var färdig matematisk statistiker med inriktning mot bioinformatik 2004, hann hon vara ledig en dag, sedan började hon som statistiker på Swegene. Under första halvan av 2000-talet var det en forskningsplattform för funktionell genomik vid Göteborgs och Lunds universitet, Chalmers och Lunds tekniska högskolor. Där var Karin Björck statistikresurs för flera olika forskargrupper. I slutet av projekttiden blev finansieringen mer osäker och Karin Björck fick sitt förordnande förlängt i korttidskontrakt. Samtidigt utlystes ett antal tjänster på AstraZeneca där hon hade gjort sitt exjobb och trivts. Karin Björck sökte och fick en av tjänsterna. Där har hon nu arbetat i tre år. Hon arbetar inom mage-tarmområdet och är bland annat med i planeringen av läkemedelsstudier.
– Vi bedömer till exempel hur stor stickprovsstorleken behöver vara och hur man ska lägga upp studierna för att kunna studera det man vill. Vi är också med och analyserar och tolkar resultat. Mycket av min tid går också åt till att nagelfara de dokument där vi rapporterar om våra studier till myndigheterna.
– Vi bedömer till exempel hur stor stickprovsstorleken behöver vara och hur man ska lägga upp studierna för att kunna studera det man vill.
Karin Björck ser skillnader mellan att arbeta inom industrin och akademin. Hon anser att behovet av kompetens inom statistikområdet är stort inom akademin. Däremot saknas pengarna och ibland också insikten om behovet hos forskarna. Karin Björck tyckte att det var väldigt roligt att arbeta med olika forskargrupper och få insyn i en mängd olika områden och att arbetet där var mer kreativt än det på AstraZeneca.
– Inom läkemedelsindustrin är statistikerrollen kanske inte alltid så kreativ som den skulle kunna vara. Allt ska standardiseras och man har alltid myndighetskrav att ta hänsyn till. Dessutom arbetar man alltid under tidspress. Den stora fördelen är att jag har många kollegor som jobbar med samma sak som jag. Att jobba i ett projekt med flera andra statistiker ser jag som väldigt utvecklande, säger hon.
Efter gymnasiet hade Karin Björck ett praktikjobb som konstnärsassistent åt Peder Josefsson som arbetade med stora tryck och behövde hjälp i sin ateljé. Han gjorde en hel del offentlig utsmyckning, bland annat på AstraZeneca. När han och Karin Björck var där för att hänga hans konst kunde hon inte i sin vildaste fantasi tro att hon senare skulle gå förbi konstverken varje dag som anställd. Nu får hon ägna fritiden åt kulturkonsumtion, snarare än att ha kulturen som yrke.
– Jag gillar att resa för att titta på konst. Det händer att jag åker till Stockholm över dagen för att springa runt på åtta gallerier. Och så älskar jag att gå på loppis och rota runt för att hitta gamla möbler att renovera.
Några riktigt bra loppisar i och kring Göteborg har hon inte hittat. Där är man lite för medveten vilket gör priserna är lite för höga, tycker hon. Utan att avslöja sina favoritställen säger hon att hon brukar leta i trakterna kring Hunnebo där hon är uppväxt. Att fynda på nätauktion däremot, är inget för henne.
– Det verkar lite för enkelt att sitta hemma och klicka. Jag gillar att kliva ur bilen någon stans och helt otippat kanske hitta Stig Lindberg-porslin för fem kronor.
Text & bild: Annika Söderpalm
