Naturgeograf med många järn i elden
Hon vet nog inte riktigt själv hur hon får tiden att räcka. Kanske är det de tre barnen som fått henne att inse att det gäller att utnyttja tiden maximalt. För Hillevi Upmanis tid räcker till betydligt mer än arbetet på Länsstyrelsens miljöskyddsenhet.
Hon är utbildad naturgeograf med högskoleexamen från 1994 och doktorsexamen från 1999. Avhandlingen handlade om hur parker påverkar stadens klimat och luftkvalitet. Att fortsätta forskarbanan var aldrig något alternativ. Hillevi Upmanis ville arbeta med någon verksamhet som berör människor mer än den på universitetet gör. Dessutom tycker hon att det verkar som om forskare idag måste lägga så mycket fokus på sådant som egentligen inte har med forskningen att göra. Söka pengar till exempel.
Efter disputationen njöt hon av att vara ledig, men från den ena dagen till den andra kände hon att hon ville ha ett jobb, och det nu. Att få ett gick dock inte så fort. Hon sökte många och var på flera intervjuer.
– Förståelsen för var det innebär att vara doktor var inte så stor. Jag kunde få höra ”du har ju bara pluggat hela tiden”. Men att doktorera är inte att plugga. Man driver egna projekt, man är ute och mäter och man skriver. Jag har stor nytta av det i mitt nuvarande arbete.
Det är lätt att bli titelstyrd när man är på universitetet, menar Hillevi Upmanis. Om man är doktor, docent eller professor spelar stor roll, för att inte tala om var i ordningen man hamnar bland författarna till en artikel.
– När man kommer ut märker man att det finns folk som har en helt annan sorts kunskap och som är mer experter, än man själv någonsin kommer att bli.
Efter några projekt, vikariat och ett stipendium för att arbeta på FNs Food and Agriculture organisation (FAO) i Rom, kom hon så till Länsstyrelsen. Hon har två ansvarsområden. Det ena arbetar hon ensam i. Det är miljöövervakning av luftkvaliteten i Västra Götalands län. Det andra handlar om efterbehandling av förorenad mark, sediment och byggnader. Där ingår hon i en grupp på drygt tio personer. Hon trivs väldigt bra.
– Vi skrattar mycket, säger hon. Dessutom är det ett utvecklande område. Det är mycket stort och fortfarande relativt nytt. Man känner att man gör nytta.
Det Hillevi Upmanis och hennes kollegor gör, är att identifiera de förorenade objekten, ta reda på hur illa det är och vad man kan göra åt det. I länet finns cirka 9000 objekt och cirka 200 räknas som klass ett, det vill säga värst på en fyragradig skala. Det är mycket jämfört med andra län. Att det är så illa beror dels på att länet är stort, så tättbefolkat och på att det finns mycket industrier kring Göteborg.
Samtidigt som Hillevi Upmanis arbetar heltid, läser hon djurskydd på halvfart. För de obligatoriska momenten tar hon tjänstledigt och litteraturen pluggar hon in själv. På bussen till exempel.
Hon bor i Kungälvs kommun med sin man, sina tre söner i åldrarna sex, fyra och ett och ett halvt, en hund, två marsvin, ett trettiotal får, lika många höns och några ankor för att hålla dammen öppen, i ett rött litet hus som blivit större och större alltsedan det köptes. Nu är det en vägg som ska isoleras och ett fönster och en dörr som ska bytas.
Hillevi Upmanis stora intresse är att träna bruks med sin hund. Det de framför allt ägnar sig åt är att spåra i skogen. Dessutom fotograferar hon och har haft några utställningar.
– Vissa kanske kan avsätta en hel dag till att fotografera, men det kan inte jag. Jag har alltid med mig kameran och utnyttjar de tillfällen som bjuds. När jag står och väntar på bussen till exempel.
Text: Annika Söderpalm
