Hedvig Opshaug arbetar med räntor på den franska investmentbanken Calyon. Att ha ett förflutet som alpin skidåkare på elitnivå är en bra grund för det hon gör nu, tycker hon.
– Att tävla i skidåkning är tufft både psykiskt och fysiskt. Man har bara 50 sekunder att prestera sitt yttersta och då ska huvudet matcha kroppen. I mitt nuvarande jobb har jag stort ansvar och får inte göra fel, säger hon.
Hon arbetar med prissättning och försäljning av strukturerade ränteprodukter. Eller uttryckt på annat sätt; hon packar ihop olika sorters räntor i obligationer och optioner för att skapa produkter med olika stor risk eller chans att förlora respektive tjäna pengar. Bankens kunder är finansiella institutioner och stora företag, inga privatpersoner.
Hedvig har läst finansmatematik vid Göteborgs universitet och tog examen 2006. Det jobb hon egentligen sökte på Calyon inom Crédit Agricole som är en av Frankrikes största banker, fick hon inte. Det var nog lite för ekonomiskt inriktat för en matematiker, tror hon. Däremot fiskades hennes CV upp på en annan del av banken som ringde och bad att få komma och träffa henne. De erbjöd henne ett traineejobb i London.
– Det var väldigt stimulerande att arbeta med duktiga människor, handplockade från de bästa skolorna och från olika kulturer. Samtidigt fick jag arbeta stenhårt. Det är en tuff miljö och det är ingen som tar hand om en. Håller man inte måttet så åker man ut. Jag upptäckte att jag hade dålig koll på makroekonomi och läste allt jag kom över. Till och med artiklar på franska trots att jag inte kan franska.
Efter fyra månader flyttade hon till bankens stockholmskontor och bytte ett ”trading room” med 400 personer till ett med 15 till 20. Miljön är fortfarande internationell men det är ändå annorlunda på ett mindre ställe. På sikt kan hon tänka sig att flytta tillbaka till London.
Trots hennes tidigare fysiskt aktiva liv i Narvik, där hon är uppvuxen med skidåkning, jakt, hundar och friluftsliv, hinner hon inte med någon träning nu trots att tempot i Stockholm är lugnare än i London – ”bara” tolv timmars jobb per dag. Den lilla fritid hon har ägnar hon åt att se på film, läsa, dricka ett glas vin eller umgås med andra. Vardagslyx för henne är att läsa modetidningar och att shoppa. Skor och handväskor är hennes passion.
– Det är tur att man kan shoppa på nätet! Annars hade jag inte haft tid.
Det är höga löner i Hedvigs bransch. Trots det är det inte lönen som är huvudsaken. Det är bonusen.
– Den är till för att hålla hungern och strävan att vilja mera uppe. Att det finns möjligheter att tjäna stora pengar är inte orimligt med tanke på de krav vi har på oss och de pengamängder vi hanterar. Vi jobbar mycket, övertid finns inte och man måste vara allert. Det krävs 100 procents dedikation, säger hon.
Ändå är det inte pengarna som driver Hedvig. Att jobbet är kul är det viktiga och att det finns nya utmaningar att ta sig an. Att hon skulle bli matematiker var inte självklart från början. Hon ville bli läkare. Eftersom hon gick idrottsgymnasium läste hon ingen naturvetenskap utan kompletterade med det under ett år på privatskola i Oslo. Matten räckte dock fortfarande inte. Därför läste hon bland annat det på Oslo universitet och arbetade extra inom vården där hon blev botad från läkardrömmen.
– Jag såg så många tragiska öden på cancerkliniken där jag jobbade. Dessutom såg läkarna så trötta ut.
Istället fortsatte hon plugga och varvade det med snowboardtävlande i Österrike ett par år till. Då kom hon på att hon faktiskt alltid gillat matte. Hon hade hört att Chalmers skulle vara bra men på besök i Göteborg hamnade hon av en slump på matematik på Göteborg universitet istället.
Hedvig som är 28 år har inte tänkt jobba i nuvarande tempo i all evighet.
– Jag har fått smak på resor och gillar att titta utåt. Allt känns möjligt. Jag kanske köper hus i Asien. Jag vill bo på ett varmt ställe och göra ingenting. Eller det skulle jag nog tröttna på efter några dagar förresten. Jag skulle ägna mer tid åt det jag inte hinner nu – läsa, resa och bilda familj.
Text och bild: Annika Söderpalm