Krokig väg genom brokig karriär

”En universitetsutbildning är ingen yrkesutbildning och har man väl tagit sin examen kan man göra vad man vill. Därför spelar det ingen roll vad man läser bara man läser det man tycker är kul.” Det var så Gudrun Åberg resonerade när hon valde att läsa biologi. Nu, snart två decennier senare erkänner hon att resonemanget kanske inte stämmer helt och hållet.
– Man bör nog vara lite mer klar över vad man vill inrikta sig på men det passade i alla fall mig, säger Gudrun som fortfarande väntar på att få veta vad hon ska bli när hon blir stor.

Letar man efter en röd tråd i Gudruns karriär får nog undervisning i olika former sägas vara en sådan. Hon har undervisat i kemi och biologi på folkhögskolor i Stockholm, på fängelset i Ystad och på högskolan i Växjö. Nu har hon precis gått från ett vikariat till en tidsbegränsad anställning på Bollerups naturbruksgymnasium på Österlen i Skåne. Något som känns lite skrämmande, tycker Gudrun.
– Med en anställning verkar det ju som om man har bestämt sig, säger hon och skrattar.

Trots allt är hon så klart väldigt glad åt jobbet på Bollerup där det är ett privilegium att få arbeta, tycker hon.
– Det är väldigt trevlig atmosfär i lärarkollegiet. Lärarna verkar helt enkelt tycka om varandra och det är minsann inte överallt det är så. Dessutom är eleverna otroligt studiemotiverade.

Gudrun läste marinbiologi och gick Bio 22, alltså den 22:a biologlinjen som gavs. Efter ett oavslutat exjobb i Mozambique där allt som kunde gå fel gjorde det, valde Gudrun att istället ta ut examen på allmänbiologisk gren. Gudrun har inte bara haft nytta av alla sina jobb utan tycker också att hon har haft nytta av sin utbildning i allt hon har företagit sig.
– Att slakta och stycka kött till exempel, är mycket enklare när man har koll på anatomin, säger hon.

Med jobbet som slaktare fanns det dessutom en baktanke. Gudrun och hennes sambo Johan Ekman har nämligen sedan de flyttade från Stockholm till Vallby i Simrishamns kommun blivit månskensfårbönder och då är det en klar fördel om man klarar slakt och styckning själv.

Text och bild: Annika Söderpalm