Emil Broman

Snart är fältsäsongen i full gång och då tar Emil Broman på Svensk Naturförvaltning semester. Årets mest hektiska period för honom är nämligen snart till ända. Nu tar i stället säsongsanställda fältarbetare över.

Emil Broman hinner se till att fältarbetet kommer igång och sedan finns det alltid någon kvar på kontoret ifall det skulle bli problem. Företagets fem anställda ser till att hålla sig någorlunda insatta i varandras projekt just för att kunna rycka in där det behövs. I höstas till exempel, var Emil Broman föräldraledig för att ta hand om sin då ettåriga dotter. Att han var borta i fem månader var inget problem.
– Hösten är en lugnare period och det gjorde det lättare. Dessutom gav det företaget möjlighet att saxa in en ny person först som vikarie och sedan som fast anställd.

Svensk Naturförvaltning är ett konsultföretag som bedriver naturvård åt företag, organisationer och myndigheter som är beredda att betala för det. För naturvård är något som kostar pengar, åtminstone i det korta perspektivet. Vad som är naturvård och klokt brukande är i och för sig en definitionsfråga, menar Emil Broman. Är man bara ute efter att tjäna pengar på kort sikt så handlar det om rovdrift vilket leder till utarmning och det är inte bra för någon på lång sikt. Att till exempel skogsbolagen sysslar med naturvårdsprojekt handlar också om goodwill.
– Det finns samhälleliga intressen som ligger bortom enskilda skogsägares ekonomiska intressen och därför är skogsbolagens kunder känsliga för om skogsbruket bedrivs på ett bra sätt. Olika naturvårdsorganisationer har olika certifieringar som skogsbolagen kan få om de uppfyller deras krav.

Emil Broman disputerade i miljövetenskap i januari 2003. Avhandlingen handlade om älgens populationsdynamik och födoval. Efter det vikarierade han som lektor och hade forskningsmedel från Naturvårdsverket. Hösten 2005 fick han sitt nuvarande jobb där hans arbete består i att planera fältarbete, delta i visst fältarbete – särskilt om det är nya metoder som ska testas, analysera data, skriva rapport och följa upp jobbet hos kunden. Det finns både skillnader och likheter mellan de båda arbetsplatserna, tycker han.
– Vill man arbeta på ett akademisk kvalificerat sätt med stor frihet utan någon som lägger sig i vad man gör, är det nog säkrast att hanka sig fram på universitetet. Nu har jag inte riktigt samma frihet men den intellektuella utmaningen finns här också. Man jämför i och för sig inte sitt arbete med andras hela tiden som i forskningen, där man stöter sin forskning mot vad andra har publicerat. Om vi ska utveckla en ny metod går vi till litteraturen men inte nödvändigtvis till det allra senaste artiklarna. Det kan snarare handla om att titta på vad som är publicerat flera år tillbaka, säger Emil Broman.

En doktorsexamen är faktiskt inte alltid en tillgång, tycker Emil Broman. När han har sökt jobb har det snarare känts som om det legat honom i fatet.
– Mellan raderna har det kommit fram att de inte tror att jag skulle stanna om jag fick jobbet. Att arbetet skulle vara för trivialt för mig och att arbetsgivaren inte skulle kunna leva upp till mina förväntningar. På Svensk Naturförvaltning är det en tillgång att ha disputerat. Vårt signum är att det vi gör ska bottna i rigorösa modeller. Vi är ett kompetensföretag och hämtar vårt kunnande i den moderna vetenskapen.

Emil Broman är inte någon inbiten skogsmulle eller fältbiolog. Naturintresset är mer av filosofisk art, menar han. Han jagar några helger varje höst men har aldrig sörjt över en missad skottchans. Det är snarare så att han tycker det är mer intressant att fundera över hur det kom sig att älgen dök upp där den dök upp.

Text och bild: Annika Söderpalm