Webbkarta

Resebrev från Oden
- säljakt på Antarktis isar

Nyhet: 2008-12-23

20 december 2008

Position: 72° 47.09' S, 115° 47.08' W
Lufttemperatur: -0.7°C
Vattentemperatur: -1.9°C
Vind: 7m/s
Kurs: 219°

"En gång i bland får man möjlighet att uppleva något helt speciellt som bryter vardagen. Jag tänkte ta med er på säljakt, inte säljakt med vapen, men säljakt där sälen fångas levande!" I senaste resebrevet från expeditionen med isbrytaren Oden i Antarktis berättar Christian Nohr, doktorand i oceanografi, om sina upplevelser ute på Antarktis isar.

En normal arbetsdag för mig som oceanograf på Oden startar 03:50 med avlösning från kvälls- och nattskiftet. Då har vi en kort genomgång av vad som har hänt under de gångna 12 timmarna med CTD-körningar, som t.ex. reparation av en vattenhämtare eller speciella salt- och temperaturprofiler som har uppmätts, eller nya pingviner och sälar som har skådats. När dagskiftet är klart klockan 15:50 är det ny briefing inför kvälls- och nattskiftet. Så går dagarna. Datumen har jag koll på, inte veckodagarna dock - förutom torsdagar. Då är det ärtsoppa, punsch och pannkakor!

"Två går försiktigt fram mot sälarna som inte anar faran men slött lyfter huvudet"

En gång i bland får man möjlighet att uppleva något helt speciellt som bryter vardagen. Jag tänkte ta med er på säljakt, inte säljakt med vapen, men säljakt där sälen fångas levande! Ombord på Oden har vi med oss tre sälforskare, Tero, Olle och Johan, som skal ta prover på så många sälar som de hittar under resan genom isen. En dag ville de att jag skulle filma deras försök att fånga en säl och videodokumentera deras arbetsmetoder när de utför proverna.

Sagt och gjort, jag fick en videokamera runt halsen, kallade upp på bryggan via walkie-talkie: 'Bryggan, det här är Christian, kom...', 'Bryggan här, kom...', 'Jag går ut på isen för att hjälpa sälforskarna, kom...', 'Christian går ut på isen, det är ok, kom...', 'Då tackar jag för det, slut...' De andra tre tog med sig sina fångstredskap sjövägen i en gummibåt, jag skulle gå i båge runt de två krabbätarsälarna som något tidigare var upptäckta på isen. Isen i Antarktis är täck av mycket lös snö, så det är ingen lätt uppgift att smyga sig på sälarna. Som tur är, är de mest intresserade av att lata sig i solgasset.

De lyfter knappt på huvudet när jag tar betäckning bakom en snödriva. Med kameran i högsta hugg väntar jag på de andra. Där kommer de, letar fram sina redskap, två går försiktigt fram mot sälarna som inte anar faran men slött lyfter huvudet... Jag kommer också fram med påslagen kamera, eller är den påslagen? Jag är så full av adrenalin att jag inte vet. Så tar Olle och Johan sats och sälarna får bråttom. En slipper undan medan den andra blir fångad. Inrullad i fångstnät lugnar den snart ner sig och proverna utförs snabbt och effektivt. Blodprov, längd och vikt tas innan den släpps lös igen. Jag kollar kameran, jo! jag har filmat det hela.

När vi sitter och andas ut alla fyra dyker en liten grupp Adeliepingviner upp. De är så otroligt nyfikna på oss och kommer alldeles inpå. De är roliga att se på, i sina frackar vaggar de runt och sträcker hals och tittar, några modigare än andra. Bra jag tog med min egen kamera också, det blir något att visa dom där hemma tror jag! Den andra sälen kröp inte så fruktansvärt långt, så efter kaffet fångar de den också. Nya prov, sen släpps den också fri igen. Sälforskarna traskar förnöjda ner mot gummibåten och jag går över isen mot Oden och funderar på om detta verkligen har hänt...