Nyhet: 2010-12-13

Position: 63° 19.71' S 70° 32.25' W
Temperatur: -0.5°C
Vattentemperatur: -0.4°C
Salthalt i ytvattnet: 33.79 psu (1 psu = 1 ‰)
Fart: 11.5 knop
Kurs: sydväst
Söndagens lunch: Pasta och köttfärssås
Söndagmiddag: Slottsstek med tillbehör
Vi har haft en lugn resa sedan vi lämnade Punta Arenas den 8 december. Efter att ha kört sakta och väntat ut en storm längre söderut vågade kaptenen påbörja korsandet av det ökända Drakesundet. Vågorna har varit rejäla även om vädret varit fint, och däck 1 och 3 har varit stängda hela överfarten.
Nu har vi lämnat Drakesundet bakom oss och kommit fram till antarktiska halvön. Vi går långt från kusten så man ser inte kontinenten, men i morse såg vi de första isbergen! Vädret blir snabbt kallare, det är runt 0 i luften och -0.4 i vattnet. Ytvattnet är relativt färskt, bara 33.8 promille, vilket beror på att det innehåller smältvatten från havs- och inlandsis. Ett par hundra meter ner är vattnet betydligt saltare och varmare, ca 1.8 grader och 34.7 promille.
Fågelskådarentusiasterna har bråda dagar ombord, det har siktats och förevigats alla möjliga typer av albatrossar och petreller. För oss andra är tiden mest väntan på att vi skall komma fram till Amundsenhavet, där forskningen kan börja. Vi hoppas vara där om 3-4 dagar.
Vi är två oceanografer ombord, jag själv och Lars Arneborg, och vi skall (påhejade från land av projektledare Göran Björk) undersöka hur oceancirkulationen i Amundsenhavet påverkar glaciärerna som mynnar i havet där. Medan inlandsisen har ökat i tjocklek i nästan hela Antarktis, har den minskat dramatiskt i kustområdena runt Amundsenhavet. Vi tror att det beror på att varma havsströmmar cirkulerar in under de flytande glaciärerna och eroderar dessa underifrån.
Hela Antarktis omges av en stor, relativt varm och salt vattenmassa (det är den som ligger ett par hundra meter rakt ner under oss nu) som oftast inte når in till kusten på grund av att kontinentalsockeln ligger som en barriär. På vissa ställen, till exempel i Amundsenhavet, genomkorsas kontinentalsockeln av djupare rännor som vattnet kan strömma in genom. Vid expeditionen för två år sedan lyckades vi komma in och mäta en sådan ström, och det var vi först i världen med.
I år skall vi fortsätta den forskningen och studera hur strömmen varierar i tiden – vi vet till exempel inte om den är där hela tiden eller om vi bara hade tur när vi var där – och vilka mekanismer som driver den.
Vårt huvudinstrument för att mäta havsströmmar heter CTD, ett stort instrument som vinschas ner från båten och mäter vattnets salthalt, temperatur, tryck och syrehalt på vägen ner mot botten. Data skickas upp till båten kontinuerligt genom en kabel. Med på CTDn sitter en akustisk strömmätare som mäter vattnets hastighet, samt ett antal vattenflaskor som vi kan hämta upp vatten från olika djup med, vilket kemisterna och biologerna behöver för att kunna göra laboratorieanalyser. Vi har även en mindre CTD som vi kan transportera med helikopter ifall vi behöver mäta en bit bort från båten. I tillägg till mätningarna från båt och helikopter kommer vi att hämta hem data från en mätrigg som har stått på botten och registrerat data under snart ett års tid. Vi kommer också att sätta ut en andra rigg i närheten av den första.
Humöret är på topp ombord, vi blir bortskämda med mycket god mat och ser fram emot spännande forskningsresultat! Bifogar en bild på CTDn från förra expeditionen (fenan i vattnet tillhör en nyfiken vikval).
Varma hälsningar till alla där hemma.
Anna Wåhlin
docent i oceanografi vid Institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet
Isbrytaren Oden är på väg mot Antarktis. Med ombord finns forskare från Göteborgs universitet och i en serie resebrev kommer vi att få följa livet ombord. Läs mer om expeditionen Oden Southern Ocean Expedition 2010/2011.
Besöksadress:
Guldhedsgatan 5A
Telefon:
031-786 98 73
Fax:
031-786 4839