Nyheter och pressmeddelanden

• Nyhetsarkiv

Sjätte resebrevet från Antarktis - om kvicksilver i polarisen och havet

Nyhet: 2010-12-30

Position: 72°10.13'S 127°02.69'W
Temperatur: -0.6°C
Vattentemperatur: -1.4°C
Djup: 4 032 m
Medelfart 3h: 4.1 (vi skall strax förtöja vi isflak för en 24 h is-station)
Dagens lunch: pasta med gorgonzola
Dagens middag: ärtsoppa, pannkakor

Vi har nu varit i väg i nästan fyra veckor och har hunnit med mätningar från flera olika delar av de södra och Antarktiska vattnen och luftmassorna: först Drakepassagen under överfarten från Sydamerika till Antarktiska halvön, sedan Bellingshausen- och Amundsenhaven och så småningom skall vi vidare västerut till Rosshavet.

Men våra mätningar har delvis varit i gång ombord hela vägen från Landskrona där Oden lade ut på sin resa söderut redan i oktober. Min kollega Sarka Langer och jag mäter kvicksilver i havsvatten, is och snö. Dessutom mäter vi ozon och kvicksilver i den havsnära luften. Våra mätningar av gasformigt kvicksilver i havsvatten är de första av sitt slag i Antarktis.

Varför mäta kvicksilver i Antarktis?

Jag får ofta frågan varför vi mäter kvicksilver här. Svaret är att kvicksilver släpps ut till luft, bland annat genom förbränning av kol i kolkraftverk, och sprids sedan vidare över hela jordklotet. Just vid polerna har man sett att kvicksilver omvandlas till en vattenlöslig form som faller ned över land och vatten.

Denna process är kopplad dels till ozon och dels till halokarboner, en sorts växthusgas som bildas i havet och som mäts ombord av andra forskare från Göteborgs Universitet. Hur mycket kvicksilver som deponeras i Antarktis vet man inte ännu, men det finns uppskattningar som tyder på att kanske 500 ton årligen ramlar ned i Arktis på detta sätt.

En del av det kvicksilver som ramlar ned omvandlas ytterligare i havet; dels till en organisk form som ackumuleras i fisk och däggdjur, dels till gasform som kan ånga av från havsytan och upp i luften igen. Vår forskning går ut på att försöka att uppskatta hur mycket kvicksilver det finns i vattnet, hur mycket av detta som är organiskt, och hur mycket av den gasformiga kvicksilverformen som bildas och hur detta påverkas av olika ljus och temperaturförhållanden.

Vi kan redan nu säga att vattnet är övermättat av gasformigt kvicksilver upp till flera hundra procent jämfört med koncentrationen i luft men att avgången ändå inte är så stor delvis på grund av den låga vattentemperaturen. Det finns anledning att tro att kvicksilver ackumuleras vid polerna på jordklotet.

Hemtrevligt ombord på Oden

Ombord på Oden har vi det väldigt hemtrevligt. Vid isflaket som vi strax skall ankra vid, skall vi fira nyår efter det att vi först avslutat en 24 timmars isstation.

Vi följer en mat och sov klocka som är fyra timmar senare än svensk tid, våra mätningar följer UTC-tid (coordinated universal time) som är tre timmar senare än svensk tid, men det som är komplicerat för oss som gör experiment med olika ljusförhållanden är att solljusmaximum och minimum ändrar sig ganska mycket över tid eftersom vi rör oss västerut.

Vi mäter ljuset ombord för att veta när vi skall gå ut på isflaken och göra våra försök. Senaste tiden har vi haft mest solljus på kvällen och minst på morgonen. På nyårsdagen skall vi justera vår tidräkning: Efter frukost klockan 8 på morgonen den 1 januari ställer vi fram klockan 16 timmar, går och lägger oss och stiger upp 8 timmar senare och då är det frukost den 2 januari. En rejäl sovmorgon alltså.

Hjärtliga hälsningar från Södra Oceanen och Gott Nytt År!

Katarina Gårdfeldt, Fil Dr Oorganisk Miljökemi vid Chalmers
Göteborgs miljövetenskapliga centrum, Göteborgs universitet, samt Chalmers

Isbrytaren Oden är i Antarktis. Med ombord finns forskare från Göteborgs universitet och i en serie resebrev kommer vi att få följa livet ombord. Läs mer om expeditionen Oden Southern Ocean Expedition 2010/2011: science.gu.se/antarktis

AV:
031- 786 4912, 0732- 09 63 39