Nyhet: 2010-03-08
Klimatet i Arktis förändras snabbare än det gör på någon annan del av jorden. Samtidigt fungerar ishaven som en deponi för övriga världens kvicksilverutsläpp.
Åtta forskare från Göteborgs universitet - varav sju kvinnor - reser nu till Arktis för att studera miljöförändringarnas effekter.
Klimatet i Arktis förändras snabbare än det gör på någon annan del av planeten. Globala klimatmodeller visar att den snabba takten kommer stå sig i flera hundra år framöver. Konsekvenserna kan bland annat bli att polarisarna smälter vilket skulle göra den arktiska bassängen i det närmaste isfri under sommaren.
I fokus står växthusgasern koldioxid och halokarboner och dess restprodukter bromoxid och kloroxid. De sistnämnda är centrala i Arktis miljöproblem, eftersom de både katalyserar nedbrytningen av ozon i atmosfären och ingår i de reaktioner som påverkar depositionen av giftigt kvicksilver.
Arktis djur och människor är samtidigt utsatta för höga halter av giftigt kvicksilver, trots att där inte finns några kända utsläppskällor av tungmetallen. Kvicksilvret kommer istället till största del från övriga kontinenters kol- och oljeförbränning, och transporteras till ishaven via atmosfären.
Tyvärr är de klimatmodeller som används idag inte entydiga när det gäller klimatförändringens samlade effekter. När det gäller påverkan av kvicksilver i Arktis är kunskapen nästan obefintlig. Osäkerheterna beror på att studierna av växthusgaser och andra miljöpåverkande ämnen i ishaven ofta sker oberoende av varandra, och inte alltid kopplas samman med biologiska processer.
När åtta forskare från Göteborgs universitet i mars reser till Arktis är det för att försöka koppla ihop de kemiska och biologiska processerna, med målet att öka förståelsen för hur växthusgaser produceras och omsätts (i första hand halokarboner och koldioxid) samt hur kvicksilver och växthusgaser flödar mellan hav, atmosfär, snö och is.
– I olika laboratorie- och fältexperiment ska vi studera processerna som styr hur halokarboner, koldioxid och kvicksilver fördelas i havsvattnet, atmosfären, snön och isen. På sikt hoppas vi kunna påvisa hur det uttunnande ozonlagret, havsisens minskade tjocklek och försurning av havet får för effekter i Arktis och de ämnen vi studerar, säger Maria Andersson, postdoktor vid Institutionen för kemi och kontaktperson för expeditionen.
Fältstudierna i projektet GreMeCA, Greenhouse gases and Mercury in a Changeing Arctic, kommer att bedrivas på Ny-Ålesunds forskningsstation i Svalbard. I expeditionen, som finansieras av Vetenskapsrådet och som pågår 15 mars till 7 april, medverkar åtta forskare varav sju är kvinnor.
Bifogade bilder fria för publicering. Foto: Maria Andersson. Bildtext: Maria Andersson har tidigare deltagit i expeditioner till Arktis.
Mer info om forskningsstationen: http://www.kingsbay.no/
Följ expeditionen på bloggen: http://gremeca.wordpress.com/
Kontakt:
Maria Andersson, Institutionen för kemi, Göteborgs universitet
0766 - 229055
0703 - 394027
maria.andersson@chem.gu.se
Besöksadress:
Guldhedsgatan 5A
Telefon:
031-786 9886
Fax:
031-786 4839